Santorini i höjdformat



Det finns bilder som bara måste tas i höjdformat. Här kommer exempel på flera stycken. Ovan Firostefani på Santorini, grannbyn till Fira, huvudstaden. Lite lugnare, lite vackrare och kanske lite lyxigare.

Om jag skulle "lägga in" mig på Santorini någon gång så skulle jag välja Firostefani. Här kan man beundra utsikten över  kratern, se underbara solnedgångar och ha promendavstånd till restaurangerna, affärerna och gallerierna i Fira.





Gott om trappor är det gott om! Men det är ju bra för motionen!

 


Så här fint kan man bo i Firostefani. Men det kostar en slant förstås.....




Pyntat och fejat. På Santorini är man mån om vyerna. Så här kan det se ut på en privat terass.





Solnedgång i Fira med de för Santorini så typiska klättrande husen.





Jag blir alltid nyfiken när jag hittar en portal eller port som är öppen. Vart leder den någonstans?






Den här ledde upp till en gård med en fantastisk utsikt över byn Pirgos och ön.

 



En man och hans åsna. Åsnorna används numera mest för att transportera turister. Men visst utgör de fortfarande ett pittoreskt inslag på ön.




Man har inte många minuter på sig att ta skymningsbilder. På en kvart har ljuset försvunnit. Men visst blir de vitputsade husen vackra när månen går upp?




Honeymoon! Överallt påminns man om att Santorini är kärlekens ö. Vi tillhörde de "äldre" besökarna när vi var här. Ett riktigt strävsamt "gammalt" par bland alla unga, vackra nyförälskade. För visst är det vackert att vara nyförälskad?
Men det är också vackert med "gammal" kärlek, den rostar inte som bekant.




Bouganvillea! Slösande stor! Gissa om jag skulle ha en sådan i min trädgård ifall Sverige låg i Egeiska havet!




Utsikterna är betagande vart man än styr sina steg i byarna längs kraterkanten.





Jag tror att jag flyttar in!





Lugnt och fridfullt? Knappast, den här vovven låg på gågatan mitt bland shoppande turister. Men här i skuggan var det svalt. Och man sover bättre där det är svalare.





En förfallen innergård och en glimt av en svunnen storhetstid.





Åsnetrappan. Att gå alla de niohundra åsnestegen upp till Fira frestar på.......speciellt om det är närmare trettio grader i skuggan och vindstilla. Då är det allt tur att det finns fyrbeningar till vår tjänst....
Kommer man med båt till Fira får man gå alla trappstegen, rida på åsna eller åka linbana. Men upp måste man.....man har helt enkelt inget val. Om man inte stannar kvar på båten vill säga....men då behöver man ju inte åka hit överhuvudtaget.

 


Två kompisar pustar ut i skuggan.....

 



Alla dessa kyrkor.....jag tror inte att jag har fotat så många kyrkor någonsin, som på Santorini. De fanns överallt. På artonhundratalet hade varje respekterad familj sin egen kyrka. Det fanns vid den tiden en kyrka per trettio invånare. Nu har invånarantalet ökat men kyrkorna består. Den här fotade jag för dess typiska arkitektur och medelhavsblåa färg.




En typisk Santorinsk port med bouganvillea...




En port av betydligt tidigare datum. Inte lika flärdig men vacker ändå.





Santorini är en lavaö, en rest av en kollapsad vulkan.

 


Det här inlägget får sluta med byn Oias berömda väderkvarnar. Hit vallfärdade man för att beundra solnedgången.